Skakar av snönSkakar av snön från axlarna.
Värmer kinderna med handskar som inte förmår att hålla kylan ute.
Livet vänder sakta tillbaka.
Ser ut över världen.
Det är kallt.
Den svaga livsgnistan växer sig starkare och vill blomma ut än en gång.
Drivkraften är stark och blicken klar.
Till slut ser jag vägen och de hinder den bjuder på.
För en kort sekund tycker jag synd om de som kommer att stå i min väg.
Leendet blixtrar till i ögonen igen.
Sekunden är borta.
Känner den där känslan inombords som gör mig till den jag är.
Känner värmen återvända.
Lärdomarna är fler och rynkorna djupare.
Men blicken är fast och väjer inte längre. 

%d bloggare gillar detta: