Att bara vara

Just nu är jag  i ett läge i livet där jag ska fokusera på att bara vara. Inte ställa några krav på mig själv. Inte ha några förväntningar på mig själv. Inte planera någonting. Utan bara vara.

Ett aktivt liv

Jag vill att saker ska hända. Jag är nyfiken. Jag gillar variation och räds inte utmaningar.

Jag har suttit i föreningsstyrelser, suttit i teamledningen i BNI, varit aktiv i företagsnätverk, varit ambassadör för Walk & Talk, varit fotbollsmorsa, haft två företag (har kvar ett), renoverar gärna möbler, tycker om att måla och tapetsera, sköter hellre snöslungan än dammsugaren, gräver gärna i trädgården och är inte rädd för att ta i fysiskt.

Att bara vara

Men den här utmaningen är nog den svåraste utmaningen hittills i mitt liv. Att bara vara.

Bara att skriva det gör mig stressad. Det känns som att världen springer förbi. Och jag vet att jag inte ska tänka så. Det är autopiloten som säger det. Själv vet jag att jag måste jobba med att lugna ner och starta om. Hur frustrerande det än må vara.

Det känns störtlöjligt att det är så svårt, men vad kan jag göra? Annat än att acceptera det. Och att vara den varma och omvårdande person jag brukar vara.

Det är tur att jag gillar att läsa böcker, att skriva, att färglägga och att rita. Det gör i alla fall att tiden rör på sig lite grann. Och så ska jag öva på att bara vara.

(Jag ska klippa mig till veckan, så efter det kan jag lägga ut en mer uppdaterad bild på mig själv. Det röda håret är ett minne blott.)

%d bloggare gillar detta: