Tystnad, tack!När varje ord gör fysiskt ont, varje ljud känns som en örfil och summan av alla ljud ger en huvudvärk som bedövar. Då blir tystnaden ett måste för att uthärda. Ljud gör att det känns som att öronen vibrerar. Ögonen flimrar i takt med ljuden. Pulsen höjs med ljudvolymen.

Ord som normalt är min näring blir till något jag undviker. Samtal och social samvaro blir en belastning. En tur till affären med alla ljud tar all energi.

Jag måste ha tystnaden

Jag drar mig bort från ljud så mycket som jag kan. Tystnaden har blivit ett måste och inte ett val. Den krassa verkligheten är att utan tystnaden skulle jag inte stå ut. Det kanske låter dramatiskt, men det är en sanning, min sanning som utbränd, eller med utmattningssyndrom som det oftast benämns.

Alla mina sinnen är hela tiden på helspänn och ljud är det som verkar plåga mig mest. Kanske beror det på att jag knappt har någon hörsel på ett öra, så det andra örat hela tiden får ta mer belastning än det är skapat till.

Det innebär att ljud är en stressfaktor som jag bör hålla mig undan så mycket som möjligt.

Jag läste en artikel om 8 saker du inte ska säga till någon som är deprimerad i förra veckan och den passar även väldigt bra in på de med utmattningssyndrom. Men då är depression en ständig följeslagare i utmattningen, så det kanske inte är så konstigt.

Många förstår, men det är även många som inte förstår och vissa kommer aldrig förstå. Därför vill jag skriva om det, för att kanske kan jag då få någon fler att förstå.

%d bloggare gillar detta: