#MeToo en berättelse om ett barn

Agneta #metooIngen har väl missat #MeToo? Hur det tagit fyr i hela världen efter att Alyssa Milano uppmanat alla kvinnor som någon gång blivit utsatt för sexuella trakasserier eller övergrepp skulle skriva #metoo som status i sociala medier.

Jag var en av kvinnorna som skrev #metoo. Men jag skrev inget mer. Inte när det inträffat eller något annat. Anledningen är väldigt enkel. Jag bär fortfarande på skammen och smärtan.

6 år gammal

Den första gången någon undrade om jag ville ha sex var jag 6 eller 7 år gammal. Det var två killar i min ålder som tyckte att det vore kul att testa det de sett i någon storebrors porrtidningar. Jag tyckte inte alls att det var en bra idé, så jag gick hem istället.

10 år gammal

Den första gången jag fick en hand uppkörd i skrevet och blev tafsad på var jag kanske 10 år. Det pågick under ett antal år innan jag bröt ihop. Nästan alla trakasserier hände på skolan. Jag har skrivit om det 2011:

Kanske förstår man vad jag inte skriver ut, kanske inte. Så här är det:

Ett nedbrytande som pågick från tredje klass till sjätte klass. Egentligen höll det på till sjunde klass då bägaren till slut rann över och jag smällde in en av grabbarna i skolans skåp. Jag var ganska lång och spinkig, men jag är grundstark. Så det small utav bara den. Fan så djävulskt skönt det var! Ingen ska behöva utstå mobbing och sexuella trakasserier. Och i den ålder när man precis ska börja utvecklas…

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte är nåt som påverkat mej. Givetvis har det skapat den jag är. Jag har problem med auktoriteter. Jag kan lätt hetta till om nån annan behandlas illa. Jag har svårt att släppa nån inpå livet. Jag har jättesvårt att lita på andra människor, men jag har lärt mej att inte bry mej om det utan sköta mitt.

Lär dej livets stora gåta: älska, glömma och förlåta. Kärleken har räddat mej! Glömmer gör jag aldrig! Jag har förlåtit ett av mina onda spöken. Resten känner jag antingen förakt eller hat för. Brinnande hat! Jag vet hur det känns att faktiskt önska livet ur nån.

Det gör fortfarande ont! Att tänka på det gör mej till den lilla osäkra flickan. Kroppen skakar av minnen jag inte vill ha. Tårar tränger upp! Men jag kan inte ta bort det som hänt! Inte förändra det förflutna!

Min barndom tog slut då. Jag byggde en mur för att skydda mig. Att titta på killar kunde jag göra, men jag ville inte något mer. Minnen av vad jag fått utstå fanns hela tiden kvar. Jag tror min sexuella utveckling blev försenad på grund av detta.

Vuxen

Att bli utsatt för sexuella trakasserier när jag var så liten har påverkat mig otroligt mycket. Det skapade en hemsk otrygghet i mig. En otrygghet som jag fortfarande brottas med. Skammen och skulden som jag bär har jag burit så länge och vet inte hur jag ska skaka den av mig. Den skammen och skulden är verkligen inte min att bära.

Jag har som vuxen fått en hand på rumpan vid något tillfälle på krogen och en ovälkommen arm över axlarna och ett spritdoftande ansikte vid mitt. Jag har alltid lyckats slingra mig ur det hela och känt mig smutsig.

Mina barn

Hur ska jag kunna förmedla det rätta till mina barn? Hur ska jag lära dem vad som är okej och vad som är fel? Hur ska jag lära dem skydda sig? Och varför har vi kommit till den punkten att jag ens måste fundera över det? Jag har funderat på om de borde lära sig självförsvar, men hittills har jag hoppats att samhället mognat sedan jag var liten. Nu kanske jag måste fundera om.

Tänk om du fick leva ditt liv

Tänk omTänk om jag fick leva ditt leva ditt liv för en liten stund. Uppleva det du upplevt. Känna din glädje, din sorg och din smärta. Tänk så mycket visare jag skulle bli. Så många erfarenheter rikare.

Tänk om du fick leva mitt liv för en stund. Uppleva det jag upplevt. Känna min glädje, min smärta, min kärlek och min sorg. Tänk så mycket rikare ditt liv skulle vara.

Tänk vilken förståelse jag skulle få för dig. Jag skulle förstå dina problem och dina känslor så mycket bättre.

Tänk vilken förståelse du skulle få för mig. Du skulle se det som ingen annan ser, förstå mina innersta känslor och mina problem.

Vilken möjlighet vi skulle få att överbygga allt som vi inte tidigare förstod. En möjlighet att bygga en varm och kärleksfull värld. En värld byggd av ömsesidig kärlek och respekt.

Tankarna fladdrar som fjärilar i motvind

Tankarna virvlarTankarna fladdrar omkring. Likt fjärilar som försöker flyga mot vinden. Det finns ingen riktning och inget egentligt mål. De bara är där. I en ständig virvelvind. Det är okej, för tankar ska vara sådana. Visst kan jag ibland önska att det var mer ordning i tankarna, men de är vad de är.

Landar

Ibland landar någon tanke och motar bort andra tankar. Den kanske vill bli mer sedd än de andra tankarna, eller så vill den bara ta en paus i sitt virvlande. Kanske vill den att jag ska stanna upp och fundera lite mer på just den innan den fladdrar vidare. Vad tanken bär med sig för känsla är väldigt olika. Ibland för den med sig glädje. Ibland smärta. I sällsynta fall ilska. Ibland stannar känslan kvar länge efter tanken virvlat vidare. Som att den vill markera att det var viktigt.

Ofta springer jag så fort att de inte kan landa. Kanske är det dags att sakna ner och se lite mer på tankarna som virvlar. Landa i mig själv och finna min sanning. Låta fler tankar landa och påverka. Kanske är det dags att stanna upp och lyssna helt till tankarna. Att förstå vad de vill säga. Kanske är det till slut dags att bli vuxen. Att lyssna till det som tidigare gjort alltför ont.

Nya tankar och nya tag

Med det sagt, så är det dags att fånga en del av tankarna på bloggen igen. Det blir fladdrande funderingar, berättelser om sjukdom, lycka, glädje och sorg. Det handlar om livet och allt vad det innebär. Förhoppningsvis kan något av det jag skriver hjälpa eller trösta någon annan. På det sättet får mina tankar och ord mening.

 

 

 

En härlig sportlovsdag

Pulkbacken på vår tomt.

Pulkbacken på vår tomt.

Vi spenderade hela dagen hos svärföräldrarna. Barnen fick vara ute och sporta. De körde trickskidor, sparkade och åkte pulka. De gillade verkligen att sparka och att åka spark. Jag tyckte också det var kul, även om jag visste att mitt knä skulle protestera.

Aurora blev så trött att hon ville gå och sova när vi kommit in. Så jag följde med henne upp till ”farmor och farfars”-säng. Jag bäddade ner henne under en filt bland alla kuddar. De andra två spelade sällskapsspel medan hon sov. Sen kom hon ner och det var ett betydligt trevligare barn som kom ner. Jag satt och spelade lite hockeyspel med henne. Hon lärde sig rätt snabbt.

Greger var upp på vinden och hittade två lådor med LEGO. Det fick följa med hem. Det har inte använts på väldigt många år och var väldigt smutsigt, så jag har diskat och har nu ligger allt på tork.

Sen hittade Greger ett stort och rostigt fat också. Vi får se om jag får bort lite rost, så ska det få ett skyddande lager lack sedan.

 

%d bloggare gillar detta: